Ja det verkar inte finnas något stopp på dessa filmer. Underligt nog var det inte "The Blair Witch Project" som startade trenden med found-footage-filmer utan det kom många år senare när "Paranomal Activity" fick ett sådant otroligt genomslag över hela världen. Nu känns det som det kommer en ny film varje vecka inom genren och nu börjar vi väl tröttna på det här?

Fast jag lär erkänna att personligen så älskar jag dessa filmer. Konceptet att desto mindre du ser desto läskigare blir det. I många fall är det en bra tumregel för en skräckfilm och för mig är det perfekt. Men även jag har börjat bli less för nu känns det som de har tjatat sig död på spöken och försöker ersätta det med nya ting som till exempel bigfoot, satan eller dinosaurier. Den senaste som jag sett heter "Evidence" men jag tänker inte berätta vad det är som jagar ungdomarna i den här filmen. Jag blev till början glatt överraskad men desto närmare slutet började gäspningarna komma. Men inte så pass att det blev ett underkänt utan den här flimen klarar sig undan med ett bra betyg enligt mig. Ge den en chans om du nu inte är allt för less på genren.

 

Jag lät natten gå så att reflektionerna fick sjunka in lite innan jag förmedlade dem här på bloggen. Och ja åter igen upptäcker vi att Hollywood har spenderat närmare två miljoner dollar på att göra om en film där de inte talar engelska. Antingen fördummar Hollywood sitt amerikanska folk eller så är det så enkelt att folket är för dumma för att kunna läsa en textrad i nedre bildkant som översätter det som sägs i filmen.

Skillnaden mellan filmerna är tunn men dock ändå så pass att den amerikanska hamnar på skalan underkända filmer medan originalet hamnar bland de godkända. Den amerikanska hamnar inte där enbart för att det är en blank kopia utan att den som enskild film också saknar de element som behövs i en bra skräckfilm.

Som jag tidigare skrivit om det som gjorde originalet så bra fattas i remaken. Det effektiva kamerahanteringen har det blivit statiskt och karaktärernas personlighet har suddats ut. Skådespelarna känns oinspirerade och speciellt Elizabeth Olsen (känd som lillasyster till ett visst tvillingpar) utstrålar ingenting. Dessutom är det mycket ljusare i det här tysta huset i jämförelse med det sydamerikanska huset och det spoilerar den oerhört ruggiga stämningen som fanns i den första filmen. Sen skall jag inte ge bort något av slutet men där trasslar den amerikanska filmen in sig fullständigt men tack och lov har jag tröttnat sedan länge och lägger ingen energi på att reflektera över dumheterna.

 

Hur var det med det där att filmen är filmad i en enda lång tagning eller om det är klippt ihop? Det är mer tydligt i den amerikanska att det är cirka femton minuters klipp som är sammansatta för att skapa en illusion om en enda tagning. Och enligt den information som finns på nätet är båda filmerna skapta på samma sätt och det ger den sydamerikanska filmen ännu en poäng. Den är mycket mer övertygande i sin illusion och vi som tittar kan faktiskt tro att det är en enda lång tagning. För mig är det mindre viktigt så länge filmen påverkar mig positivt. Valet är ditt om vilken du skall se men mitt tips är att låta originalet ta hela kakan och låta den amerikanska svälta och tyna bort i glömska.

Ja jag vet men jag kunde inte låta bli. Det kommer en reflektion efteråt.

Det blir en kort recension om den amerikanska filmen som känns som en i mängden. Tanken är att jag skall försöka framhäva även dessa filmer som man ser, ställer tillbaka i hyllan och sedan inte en enda reflektion efter det. Men det finns också en given förklaring till att dessa filmer inte får den uppmärksamhet för de kommer direkt ut från filmfabriken som massproducerar filmer i samma stuk och form.

"Unrest" handlar om ett gäng unga, alldeles för snygga läkarstudenter som alla är lika meningsfattiga som en bit vitt bröd. Det finns inga personligheter och inte heller något utmärkande i handlingen heller. Det följer ett enkelt mönster som vi alla känner igen och det kanske känns tryckt för den som inte hanterar en tvist. De upptäcker att ett lik som de skall obducera inte riktigt är som alla andra lik och huvudpersonen (Corri English) djupdyker ner i saker som hon inte borde bry sig om i sin position. Men hon struntar i logiken och börjar tro på andar och försöker övertyga sin helt oförstående omgivning om att det är något fel. Samtidigt dör obetydelselösa människor runt om på sjukhuset samtidigt som de snygga läkarstudenterna fördriver tiden att leka med de döda eller visa sina flickvänner vad de håller på med.

Ja det är en film i mängden som sagt och den försöker inte att bryta sig loss ifrån en redan välanvänd mall. Jag förstår att det finns en skara människor som uppskattar dessa filmer som inte är så där Roger Corman-dåliga och inte riktigt kommer upp till bionivå utan hamnar i kläm mellan två betygskriterier. Det här är egentligen urtypen av filmer som kommer direkt ut på DVD och som oftast finns i hyrbutikerna. Den duger för att hyra en kväll men inte mer, lite så känns upplägget.

När jag snabbt bläddrar genom bloggen har jag lovordat att prata om "The Human Centipede" vid flera tillfällen utan att jag ens gjort ett utkast. När jag skrev inlägget var den andra filmen aktuell och promotades hårt via de sociala medierna och diskuterades hårt på forumen. Men nu så här lång tid efter har de flesta gått vidare men det har inte jag. I mitt huvud går fortfarande tankarna kring de här två filmerna men även vad som kommas skall i den tredje och avslutande (säkert) filmen. Tom Six hävdade ett den tredje filmen skall bli så fruktansvärd att den andra ska kunna betraktas som en disneyfilm. Det låter ytterst lockande men hittills har filmerna tyvärr inte lyckats leva upp till ryktet.


Om vi börjar med den första filmen som släpptes 2009 så fick den ett enormt utrymme i media. Det var världens äckligaste film någosin, recensenter hävdade att de aldrig någonsin sett något så hemskt och hur långt kan man gå inom filmskapandet innan gränsen är nådd? Rubriksättningen såg ut som under moralpanikens glansår med Siewert Öhholm i spetsen men tyvärr fanns det ingen annan som reagerade den här gången. Och det förstår jag också för om man sätter ribban "världens äckligaste film" då finns det en övervägande risk att många fanatiker snabbt räknar upp listan i huvudet på deras fem äckligaste filmer. Det gjorde även jag och direkt började jag grubbla över titlar som "Cannibal Holocaust", "Nekromantik"; "August Underground-triologin", "Guinea Pig-serien", vilken Lucifer Valentine-film som helst och många fler som är sjuka och äckliga filmer. Tanken på att  "The Human Centipede" skulle sätta sig över alla dessa filmer gav en rysningar (i den lilla tro att det var sant).

Med det som grund var det spänt när jag väl tog tag i det och kollade på filmen och gäsp vad var det här? Det var en sjuk idé men inte sjukare än att en person delar kropp med en fluga eller en galen doktor som gräver upp likdelar för att sätta ihop en ny människa och ge den liv åter. Det fanns inte ett spår av obehag för min del och filmen var i mitt tycke rätt tråkig i alla lägen. Att den skulle leva upp till den äckligaste någonsin förstod jag så klart innan att det skulle den inte klara av men att den inte ens försökte kvala in sig på topp hundra av värsta filmerna som gjort förvånade mig.

(Spoilervarning)

Då har jag äntligen tagit mig i kragen och sett den sydamerikanska filmen "La Casa Muda" eller "The Silent House" som är den internationella titeln.
Nu är klockan väldigt mycket så det får ursäktas om svenskan och tycket inte riktigt kommer ner i bloggen som de borde. Men jag skall göra ett gott försök i alla fall.



Det första som dyker upp i huvudet är just den debatten kring filmens stora identitet. Är det verkligen en enda lång tagning genom de 88 minuterna? Enligt vad som står på Wikipedia (trovärdig källa?) så går det enbart att filma 15 minuter i taget med den kameran de använde i filmen. Om det är sant vette fåglarna men om det stämmer tycker jag det är underligt att filmen försöker promota sig med något de egentligen inte har gjort. Det här hade jag i åtanke medan filmen rullade och tyvärr finns det flera ställen där filmskaparna väldigt enkelt kan göra ett klipp och påbörja en ny tagning. Jag har även läst information att inspelningen tog fyra dagar att genomföra men det behöver inte betyda att de filmade alla dagarna.
Och det skall väl även tilläggas att den amerikanska versionen inte är en enda lång tagning. Det har både filmskaparna och skådespelarna bekräftat att där gjorde de 15 minuter långa klipp som sedan fogades samman för att det skulle se ut som en enda lång tagning.

Nåja hur det än är så är det riktigt effektfullt tycker jag. Det är filmat som en handhållen kamera som skapar en skakig men realistisk känsla. Tillsammans med den sammanhållande tagningen gör att man som tittare aldrig får chansen att andas ut. Till skillnad från samtida foundfootage-filmer där det också är filmat med en handhållen kamera så är det ingen bakom kameran. Det gör det än mer osäkert på vad som kan komma för man som tittare vet inte vart kameran är på väg någonstans. Dessutom är det oftast väldigt mörkt i filmen och enbart en skral ficklampa skär genom mörkret ibland med skräck som resultat.

Handlingen i sig är inte unik på något sätt. Den är enkel och lite väl blank för att göra den här filmen till en riktig klassiker eller en film som folk kommer prata om i åratal framöver. Skådespelarna gör sitt bästa trots de långa tagningarna men ibland avslöjar de sig genom dålig tajming.

I övrigt tycker jag att den som vill se en traditionell skräckfilm utförd på ett annorlunda sätt kan ge den här en chans. Det är inget mästerverk men långt ifrån det sämsta jag sett. Det fanns flera scener som gav mig kalla kårar och det i sig räcker för att filmen får ett godkänt betyg ifrån mig.

Noterbart är att när man gör en sådan här speciell film så tycker jag det är rätt från oss tittare att kräva något extra på DVD eller Blu-ray-utgåvan. Det enda som finns är språkval i inledningen, trailers till andra filmer och sedan huvudfilmen. Inte en enda tanke från filmskaparna, bakom kulisserna eller dylikt. I vanliga fall bryr jag mig ej om att det finns tonvis med extramaterial på skivorna men här känner jag att det skulle varit intressant att få höra.

Slutligen kan jag vädja till filmskaparna att de tar till sig den här sortens filmer. Hittills har det inte kommit någon fullträff men det känns som de inte givit konceptet en ärlig chans än.

För två år sedan såg jag filmen "Cut" där hela filmen var en enda lång scen utan klipp. Ett fantastiskt filmarbete men synd nog var filmen i sig ingenting att se. Om jag hade valt att göra en skräckfilm hade jag försökt använda mig av den här tekniken. Det var egentligen en dröm som gick i uppfyllelse när jag fick veta att det kommit en sådan film. Visst den var dålig men jag var ändå inspirerad av valet att gå ifrån det vanliga filmskapande och i ett försökt att göra något nytt.

Jag tänkte att det här kanske skulle bli en ny trend bland alla trender. Att "Cut" blir en starter och snart kommer en gigantiskt filmprojekt där det enbart är en enda tagning. Tänk er "Prometheus" i en enda tagning, eller nja jag vet inte. Men ändå så är genren i ett gigantiskt behov av nyskapande bland allt trams som Hollywood skickar ut.

Då kom det för ett tag sedan till min kännedom att det finns fler skräckfilmer som använder sig av den här tekniken. Den uruguayanska/spanska filmen "La Casa Muda" eller mera känd som "The Silent House" släpptes 2010 alltså samma år som "Cut" men några månader senare och i Sverige släpptes den ut på DVD förra året i febuari. Den har promotats som den första skräckfilmen med en enda tagning vilket inte stämmer. Dock kan internets alla forum med okunniga glappkäftar vara anledningen till den missvisande marknadsföringen. Dessutom har Hollywood varit nästan rekordsnabba med att göra en remake på den här filmen som även den heter "Silent House".  

Nu är det så att jag inte har sett den här än men den har stått länge och väl i hyllan utan att jag kommit på att den måste jag ju se. Vad det gäller remaken har jag inte ens lagt energi på att skaffa den. Den känns knappt värd att leta reda på en torrentsida enligt mig. Men någon gång när det finns en lucka skall den få en chans men risken är överhängande att jag kommer avsky den fullt ut.

Men nu är det i alla fall dags att rota fram den ur hyllan och se den här filmen. Dels för att den är från Sydamerika men framförallt för att den faktiskt försöker göra något originellt.

"Cabin In The Woods - 2011"



Jag visste ingenting om den här filmen innan mer än att postern var en bild på en underlig stuga. Min tanke var att det var en slasherspoof i stil med "Dale And Tucker VS. Evil" men så var inte fallet. Jag blev glatt överraskad över filmens innehåll och det här är en sådan film som man måste se flera gånger för att kunna upptäcka alla goda detaljer. Dock är det här en film för fansen som uppskattar skräckgenren till fullo medan den som vill se en seriös och läskig film kanske kan bli lite besviken. Men jag njöt varenda minut av filmen men jag vill inte säga något av innehållet för den måste ses utan att veta vad som sker. Ett hett tips från min sida!

"The Dinosaur Project - 2012" 



Om du lägger "Jurassic Park" och "The Blair Witch Project" i en illa fungerande mixer får vi den här smörjan. Jag gillar trots allt dinosaurier och foundfootage-filmer men det här blir alldels för tråkigt med de bleka karaktärerna och bristande engagemang för att göra en bra film. Ett klassiskt upplägg där de hittar en plats på jorden där tiden stått stilla och vi har tyvärr sett det här tidigare. Och om man nu skall ut och jaga efter dinosaurier varför tar man inte med sig några vapen? Det är så oerhört korkat och alldeles ologiskt. Nej hoppa över det här om ni inte prompt måste se alla dinosauriefilmer.

"The Lost Coast Tapes - 2012"



Som tidigare nämnda film är även det här en foundfootage film. Så det vi behöver göra är att byta ut dinosaurierna till bigfoot, eller Sasquatch som den egentligen heter, så har vi den här filmen. Det är underligt hur filmbranschen fungerar. När det kommer en film som fungerar ("Paranormal Acitivity") så försöker varenda filmskapare med skrivkramp att efterapa succén. Det börjar som en trend men övergår tyvärr snabbt till ett evigt tjat och upprepningar. Dessutom så börjar det bli bolag med en skral budget som spottar ut filmerna och som i den här filmen får vi inte se någonting alls av bigfoot. Visst är det så att det ibland kan vara mer läskigt att inte se det som jagar en men här känns det mer som att filmskaparna helt enkelt inte hade råd. Usel film, hoppa över!

"Target Earth - 1954"



Jag skulle kunna skriva en avhandling om 50-talet och dess skräck/sci-fi-filmer. Den här handlar om en fånig robot som ser så oerhört löjlig ut att man undrar om de verkligen menade allvar med den här? Men som många av filmerna är dialogen, karaktärerna och handlingen extremt seriösa. Herrar med snygga kostymer diskuterar skarp fysisk och kemi medan kvinnorna lutar sig mot deras axlar när monstren smyger runt knuten. Ja det här är enbart för fansen och trösten är att dessa filmer oftast bara är sextio minuter långa.

"The She-Creature - 1956"



Ännu en från 50-talet. Här är det en hypnotisör som lockar fram ett läskigt monster som mördar folk i en kvinnas omgivning. Urtråkig film som det är tveksamt om jag kommer att komma ihåg att jag ens har sett.

"The Incredible Shrinking Man - 1957"



Av de filmer jag sett från 50-talet på sistone är nog den här den absolut bästa. Effekterna är riktigt bra för sin tid fast ibland blir det rätt komiskt i vissa lägen där det egentligen ska vara allvar. Men som sagt i jämförelse med 50-talets utbud är den här helt klart sevärd.

"Man Beast - 1956"



Här får vi följa med till kallaste Himalya där en expedition letar efter Yeti. Det är några riktiga vikingar vi får följa för under första natten så sover de ute på bar backe med en filt som enda skydd. Men det kan ju vara så att det inte är så kallt i de höga bergsmassiven eftersom de har varken vantar, halsduk eller mössa på sig. Ja som ni förstår är det här ännu en korkad film som rätar in sig i ledet bland de andra från 50-talet.

"Kronos - 1957"



Den femte filmen från 50-talet som jag nyligen sett. Här är det också en robotliknande varelse som är döpt efter en bebisätande titan och den skall ta över världen. Den kan stampa på hus och skjuta laser. Den här är något mer påkostad än till exempel "Target Earth" men är rätt ointressant ändå. Sci-fi-fansen älskar den här filmen men den stora massan skulle nog tyvärr enbart gäspa.

"Bait - 2012"



Det släpps alldeles för många djurskräckisar från bolag som skiter i om det är bra eller inte. Roger Corman gör väl hälften av de här filmerna vilket gör att det blir tröttsamt i längden och folk tappar tron på genren. Så då är det ytterst trevligt att det kommer en film med en marginellt men ändå märkbart högre budget men framför allt en egen idé. Här försöker de i alla fall göra en film som skall underhålla, skrämma och hålla oss med spänning. Dock håller inte filmen fullt ut mest på grund av slarvigt genomförande. Inledningen är otroligt intensiv och är behållningen. Samtidigt som filmen sakta tröttnar börjar 3D-effekterna ta över. Det känns som man slutade helt enkelt tänka på att genomföra filmen lika intensitvt och bra som inledningen och lade fokus istället på hur många saker som kan kastas mot tittaren. Det är måsar, vatten, avslitna lemmar, spindlar och mycket mer som kastas rakt emot en och säkert roligt i några minuter men det är väl inte för 3D-effekterna vi tittar på film numera? Jag tycker ändå att man kan ge den här filmen en chans eftersom genren i övrigt är besudlad av Cormans kreationer.


"Detention - 2011"




Vi avslutar med en intensiv och fartfylld slasherkomedi i samma stil som "Shaun Of The Dead", "Tucker And Dale VS. Evil" och "Zombieland". Det är tydligt att de har kollat på dessa tre succéfilmer och försökt göra något eget utav det. Den inbjuder till en hel del skratt men det känns ibland som att tempot nästan är för intensivt för att hänga med på alla skämt som kastar emot en. Det är som att titta på "Scream" med snabbspolning. Men det håller inte hela vägen in i mål. Det blir tyvärr tröttsamt att titta på när varje karaktär skall säga något så är det i form av ett skämt eller någon referens till andra filmer. Men den fick trots allt mig att skratta i några ensamma fall och ger den ändå ett halvt godkänt. Om ni är öppen för komedier inom skräckgenren kan ni ta och titta på den här och glömma för en stund att "Scary Movie 5" snart kommer på bio.

Så återuppstår bloggen åter. Tänk så många inlägg jag lovat att skriva men som ligger som torftiga utkast. Men nu är det tänkt att det ska bli ändring på det. Jag har massor av tankar som måste få komma ur mig.