V/H/S - 2012
Nu har jag sett filmen som fick en sådan lyckad promoting att en person svimmade i biosalongen medan hans flickvän sprang ut och kräktes. Det är exakt den reaktionen man vill ha på en förhandsvisning på en skräckfilm. Tänk när media hakar på och skriver om den chockerande filmen som får folk att både kräkas och svimma.
Jag gick nästan på det när det var en hysteri kring "The Human Centipede" men den här gången kände jag att det måste finnas en logisk förklaring till det hela. Och enligt en svensk kvällstidning så berodde det hela på att mannen hade epilepsi. Sen om det var det grafiska våldet som påverkade honom eller ej är ännu oklart. Hur det än var så gav det här filmen en rejäl skjuts framåt. Men vad är det för en film då? Är den så hemsk att det kan vända sig i magen?
Nja det känns tveksamt om någon mer kommer att kräkas men förmodligen finns det dem som kommer att påverkas utav den. Det finns moment i filmen som greppar tag i en rejält och det sker en hel del oväntade grejer. Den är våldsam, naken och väldigt rå. Men samtidigt kan den vara intetsägande och oinspirerad. Anledningen till att filmen är så pass ojämn är att den är uppdelad i fyra olika episoder som inte har något gemensamt med varandra. Det knyts ihop av att ett gäng tjuvar skall finna ett VHS-band i ett hus och där väljer de att titta på flera utav banden.
10 senaste
Det rullar på som vanligt och nu är det väldigt nära 1000 sedda filmer. Jag sitter nu och funderar ut en plan för de 10 sista filmerna som skall avrunda fram till jubileumet. Men fram tills dess tänkte jag skriva lite kortfattat om de 10 senaste filmerna jag sett under den senaste tiden.
"Half Light - 2006"
Demi Moore är med om en tragisk händelse som gör att hon byter miljö och börjar se spöken. Scenariot känner vi igen och tempot är i det närmaste obefintligt. Men på andra sida av myntet är filmen snyggt filmat och välgjord. Den som vill mysa ner sig med en tv-skräckis utan högre krav på nyskapande men ändå vill ha en viss standard kan ta och ge den här filmen en chans.
"Chernobyl Diaries - 2012"
Här har ni den skräckfilm som blivit främst promotad i Sverige. På var och varannan hemsida har man sett reklam för filmen och trailern rullar överallt. Den lanserades på de flesta av de svenska biograferna och lät filmer som till exempel "Cabin In The Woods" stå åt sidan. Så det här var väl tänkt som årets skräckfilm och det skulle vara intressant att få reda på vem som styr det här egentligen.
Filmens handling förstår vi alla som sett tillräckligt med skräckfilmer. Ingenting originellt alls med någonting. Karaktärerna är tvådimensionella och vi som tittar får ingen chans att skapa oss en relation till dem. Ett gäng ungdomar åker till Tjernobyl för att undersöka området efter kärnkraftolyckan. Och tidigt får vi reda på att det är tomt i staden förutom några underliga väsen som jagar ungdomarna in i döden.
Det här är bara tråkigt. Jag kan inte säga något mer utförligt än att det är tråkigt. Dessutom tar filmen alldeles för stort utrymme i den mediala världen vilket den inte förtjänar alls. Det här är en film som i bästa fall kommer direkt ut på DVD. Det är obegripligt att det här är en av få skräckfilmer som gick att se på bio 2012. Om jag ska säga något positivt så är det väl en björn i inledningen i filmen som döck upp lite oväntat i filmen. Fast det där kanske blev en spoiler? Äsch se något annat istället!
"Grave Encounters 2 - 2012"
Jag såg första filmen tidigt under det här året och jag var väl inte allt för imponerad. Det var en found-footage-film i mängden. Det fanns några delar som var riktigt ruggiga men massor av detaljer som sänkte betyget. Trots allt en godkänd film men inte mycket mer än så. Döm om min förvåning när jag upptäckte att en uppföljare hade producerats och släppts mindre än ett år efter första filmen. Om första filmen var godkänd så balanserar den här än mer på att trilla över till underkänd. Det handlar om en student som har blivit besatt av den första filmen. Han hävdar att det som skedde i filmen har hänt på riktigt och att människorna runt om filmen mystiskt har försvunnit på ett eller annat sätt. De tar tag i saken och samlar ett gäng och återvänder till huset där första filmen utspelade sig. Då och då får vi se korta sekvenser från första filmen där spöket gapar, skriker eller jagar mot kameran och sen klipper de tillbaka till den vanliga filmen. Det är lite som de här klippen som finns på Youtube där det helt plötsligt från ingenstans dyker upp ett monster i rutan. Visst blir man rädd ibland men det skänker ingenting mer till filmen som desperat försöker återanvända allt som var bra i första filmen. Det blir lite trist och efter alla found-footage-filmer som släppts de senaste åren krävs det något alldeles extra för att man ska häpna.
"Smiley - 2012"
En traditionell slasher som har lånat sitt koncepet bland annat ifrån "Candyman". Istället för att säga mördarens namn i spegeln skall man på en chatroulette-sida skriva en mening (I did it for the lulz) tre gånger och då dyker Smiley upp bakom ryggen på den som sitter vid den andra datorn. Jag testade det här på ett par översexuella personer på chatroulette men tyvärr fungerade det inte som jag ville. Nåja, filmen är inget mer än en vanlig slasher med ett inte allt för överraskande slut. Risken är överhängande att det kommer komma uppföljare till den här i framtiden. Ni som gillar slashers kan ge den en chans.
"Clownhouse - 1989"
Victor Salva är idag mer känd för sina "Jeepers Creepers"-filmer men har en mörk historia bakom sig som tyvärr den här clownslashern överskuggas utav. Salva skall ha förgripit sig sexuellt på 12-åriga Nathan Forrest Winters som spelar huvudrollen i filmen. Och med det i huvudet är första 15 minuterna ruskigt obehagliga. Sekvenserna är något taget direkt ur Salvas sjuka begär eftersom det är ett fokus på halvnakna småpojkar. De byter om, visar sig i sina underkläder och kameran är inte blyg av sig och filmar gärna från midjan och neråt på grabbarna.
Med den här bakgrunden går det inte att betygsätta filmen korrekt. Salva är en sjuk jävel oavsett hur bra filmer han gör. Min tanke går istället till Nathan som blev drabbad under filminspelningen.
Kort sagt är det tre bröder som blir jagade av mordiska clowner. Filmen är inte så bra även om man stänger av vad Salva gjorde mellan tagningarna. Nej så hoppa över det här och alla andra Salvas filmer med!
"The Last Horror Movie - 2003"
Det här var en film som alla pratade om när jag gick i högstadiet. Men jag såg aldrig filmen sedan föll den i glömska tills jag för ett tag sedan köpte den. Jag tog tag i saken och gav den en chans. Det här är också en found-footage-film men är lite före sin tid. Idén med filmen är riktigt bra tycker jag. Vi får följa med en mördare med en grav narcissistisk personlighetsstörning. Han och hans assistent filmar alla sina mord och sjuka ritualer men även förklara detaljerat varför han gör vad han gör. Det är ett bra recept för en film men tyvärr har de inte ingredienserna för att lyckas. Kevin Howarth är felplacerad som psykopaten. Han är alldeles för överdriven och det blir inte trovärdigt. Dessutom får de inte till motivet för alla dessa mord. Det är slarvigt genomfört och jag har ingen ångest över att jag väntade nästan tio år på att se den här filmen.
"Return Of The Ape Man - 1944"
Skriven som en uppföljare till "The Ape Man" men i själva verket finns det ingen annan gemensam nämnare än att Bela Lugosi spelar huvudrollen i båda filmerna. Det enda jag egentligen minns ifrån första filmen är att Lugosis sminkning verkar givit inspiration till "Apornas planet". I den här är det en nedfrusen apmänniska som mördar folk lite till höger och vänster. Positivt är att det bara är 60 minuters film och då hinner man inte bli allt för trött och kan finna ork att se något annat efteråt. Det här är enbart för hårdkokta Lugosi-fans.
"Megan Is Missing - 2012"
Det börjar till synes lite trevande i inledningen. Men efter ett tag är det nödvändigt att få följa dessa två unga tonåringar i deras förvirrade värld med fester, droger, killar och vänner. Ena flickan är en populär person som hänger på fester hos de coolaste medan den andra snarare är en mobbad individ som saknar självkänsla. De är varandras motsatser men är ändå bästa vänner.
Det här är också en found-footage-film men mera styrd som en dokumentär där de visar filmsekvenser från flickornas webbkameror och digitalkameror. Den populära flickan får kontakt med en man via en chatsida på nätet som blir början på en hemsk väg mot slutet. Filmen är helt okej inledningsvis men chockerar en med den sista halvtimmen. Vad jag har läst har filmen fått ett sådant genomslag att den blivit stoppad i Nya Zeeland. Och det kan jag förstå med tanke på vilken vändning det är i filmen och sista halvtimmen är något som tänjer på gränserna vad det gäller grafiskt våld. Visst finns det många andra filmer som är våldsammare men den här är tänkt att vara mainstream och då kommer det förmodligen komma upp en debatt igen vad som egentligen är okej att visa på en film. Men det är egentligen vår fantasi som sätter gränsen eftersom vi inte alltid får se vad som sker. Men vi vet så väl vad som händer. Jag vet inte om jag tycker om den här eller om det är något jag skulle avråda folk att se. Jag gissar på att den kommer få publicitet oavsett vad kritikerna kommer tycka.
"Emergo - 2011"
Som det inte vore nog med found-footage-filmer så här kommer ännu en i samma stuk som "Paranormal Activity". Det är några spökjägare med underliga manicker som läser av tavlor som vänder sig, dörrar som öppnar sig och sängar som skakar. Huset vilar på en hemsk hemlighet och snart kommer sanningen ikapp familjen när spöket blir allt för aggressivt. Den som inte tröttnat på genren tycker säkert om den här med men nu står de här förbannade filmerna mig upp i halsen tyvärr. Bristen på originalitet stör så att man rätt snabbt tröttnar och tappar fokus från filmen.
"The Poughkeepsie Tapes - 2007"
Det här är egentligen också en found-footage men med en egen twist. Filmen är formad som att den ska se ut som dokumentär om en seriemördare som lämnat efter sig massor av filmband. Vi får se klipp ifrån mördarens sjuka bravader varvat med intervjuer med utredare, anhöriga och polis. Vi blir matade med fler och fler detaljer kring alla de bisarra mord och de sjuka avvikelser mördaren verkar ha. Det är i min mening rätt välgjort för flera gånger under filmen får jag känslan av att det är på riktigt. Att det faktiskt är en dokumentär om en riktigt sjuk jävel. Jag uppskattar verkligen de här filmerna men det är för att jag har en förkärlek till amerikanska seriemördare likt Bundy, Gacy, Dahmer och Rader. I den här filmen känns det som de tittat alldeles lite extra på just den sistnämnda som går under sitt mer kända pseudonym, BTK-killer. Men det finns även en hel del referenser till bland annat Bundy. Jag är tveksam att alla uppskattar en sådan här film som är en fiktiv dokumentär om en påhittad seriemördare. Men jag njöt av att se den och är du lika intresserad av seriemördare är det här en film för dig.
Silent House eller The Silent House?
Skillnaden mellan filmerna är tunn men dock ändå så pass att den amerikanska hamnar på skalan underkända filmer medan originalet hamnar bland de godkända. Den amerikanska hamnar inte där enbart för att det är en blank kopia utan att den som enskild film också saknar de element som behövs i en bra skräckfilm.
Som jag tidigare skrivit om det som gjorde originalet så bra fattas i remaken. Det effektiva kamerahanteringen har det blivit statiskt och karaktärernas personlighet har suddats ut. Skådespelarna känns oinspirerade och speciellt Elizabeth Olsen (känd som lillasyster till ett visst tvillingpar) utstrålar ingenting. Dessutom är det mycket ljusare i det här tysta huset i jämförelse med det sydamerikanska huset och det spoilerar den oerhört ruggiga stämningen som fanns i den första filmen. Sen skall jag inte ge bort något av slutet men där trasslar den amerikanska filmen in sig fullständigt men tack och lov har jag tröttnat sedan länge och lägger ingen energi på att reflektera över dumheterna.
Unrest - 2006
Det blir en kort recension om den amerikanska filmen som känns som en i mängden. Tanken är att jag skall försöka framhäva även dessa filmer som man ser, ställer tillbaka i hyllan och sedan inte en enda reflektion efter det. Men det finns också en given förklaring till att dessa filmer inte får den uppmärksamhet för de kommer direkt ut från filmfabriken som massproducerar filmer i samma stuk och form.
"Unrest" handlar om ett gäng unga, alldeles för snygga läkarstudenter som alla är lika meningsfattiga som en bit vitt bröd. Det finns inga personligheter och inte heller något utmärkande i handlingen heller. Det följer ett enkelt mönster som vi alla känner igen och det kanske känns tryckt för den som inte hanterar en tvist. De upptäcker att ett lik som de skall obducera inte riktigt är som alla andra lik och huvudpersonen (Corri English) djupdyker ner i saker som hon inte borde bry sig om i sin position. Men hon struntar i logiken och börjar tro på andar och försöker övertyga sin helt oförstående omgivning om att det är något fel. Samtidigt dör obetydelselösa människor runt om på sjukhuset samtidigt som de snygga läkarstudenterna fördriver tiden att leka med de döda eller visa sina flickvänner vad de håller på med.
Ja det är en film i mängden som sagt och den försöker inte att bryta sig loss ifrån en redan välanvänd mall. Jag förstår att det finns en skara människor som uppskattar dessa filmer som inte är så där Roger Corman-dåliga och inte riktigt kommer upp till bionivå utan hamnar i kläm mellan två betygskriterier. Det här är egentligen urtypen av filmer som kommer direkt ut på DVD och som oftast finns i hyrbutikerna. Den duger för att hyra en kväll men inte mer, lite så känns upplägget.
The Human Centipede 1 & 2
Om vi börjar med den första filmen som släpptes 2009 så fick den ett enormt utrymme i media. Det var världens äckligaste film någosin, recensenter hävdade att de aldrig någonsin sett något så hemskt och hur långt kan man gå inom filmskapandet innan gränsen är nådd? Rubriksättningen såg ut som under moralpanikens glansår med Siewert Öhholm i spetsen men tyvärr fanns det ingen annan som reagerade den här gången. Och det förstår jag också för om man sätter ribban "världens äckligaste film" då finns det en övervägande risk att många fanatiker snabbt räknar upp listan i huvudet på deras fem äckligaste filmer. Det gjorde även jag och direkt började jag grubbla över titlar som "Cannibal Holocaust", "Nekromantik"; "August Underground-triologin", "Guinea Pig-serien", vilken Lucifer Valentine-film som helst och många fler som är sjuka och äckliga filmer. Tanken på att "The Human Centipede" skulle sätta sig över alla dessa filmer gav en rysningar (i den lilla tro att det var sant).
Med det som grund var det spänt när jag väl tog tag i det och kollade på filmen och gäsp vad var det här? Det var en sjuk idé men inte sjukare än att en person delar kropp med en fluga eller en galen doktor som gräver upp likdelar för att sätta ihop en ny människa och ge den liv åter. Det fanns inte ett spår av obehag för min del och filmen var i mitt tycke rätt tråkig i alla lägen. Att den skulle leva upp till den äckligaste någonsin förstod jag så klart innan att det skulle den inte klara av men att den inte ens försökte kvala in sig på topp hundra av värsta filmerna som gjort förvånade mig.
Så krutet blev rätt vått och mitt intresse för en uppföljare blev ganska svalt. Jag följde trots det mediabevakningen som åter igen försökte få den andra delen till en av världens äckligaste. Den blev till och med stoppad i en rad olika länder där bland fanns Storbritannien. Hade de bara fått nog av Tom Six eller var den här så sjuk att det inte är värt att sätta ut i handeln?
När det väl var dags att se "The Human Centipede 2 - Full Sequence" var förhoppningarna mycket låga för att det skulle kunna vara något som fick mig upprörd eller äcklad. Jag gissar på att det fanns många som tittade på uppföljaren i tron att de hade överlevt världens äckligaste film och då skulle den här bli en baggis. Men döm om min förvåning när filmen kom igång. Det här var vad jag egentligen hade förväntat mig av den första filmen som faktiskt får sin existens uppkört någonstans av uppföljaren. Jag har märkt att många är grymt upprörda över att Tom Six gjorde på det sättet men för mig var det bara en lättnad eftersom det gör att den här triologin fortfarande lever och kan bli något spektakulärt i slutändan.
Det som gör den här filmen så underhållande är Laurence R. Harvey som spelar den gravt sjuka Martin. Han gör sin roll så trovärdig och den får ett extra djup när vi som tittare får följa med hem till Martins moder och se den bedrövliga tillvaron. Dessutom får vi några återblickar hos Martin om sin uppväxt som verkar varit rena tortyren. Så vi får några korn av vad som skapat denna psykopat men inte så pass mycket att det gör att vi slutar tänka själva. Det är nästan ingen dialog vilket är skönt i det här fallet. Det visuella ger en så mycket att det inte behövs någon dialog överhuvudtaget. Sedan är det filmat i svartvit (hur kan folk bli upprörda över något sådant?) av vad jag gissar en enda anledning för det finns en sekvens i slutet av filmen där vi får se färgen brun. Ja ni får gissa vad som kan vara brunfärgat i en film om mänskliga tusenfotingar.
Filmen är obehaglig men långt ifrån att klassas som världens äckligaste eller sjukaste. Men karaktären Martin har redan för mig blivit en personlig favoritpsykopat. Att han återkommer i den tredje filmen räcker för att jag väntar spänt på och se vad Tom Six kan göra den här gången. Men att det ska överträffa till exempel Lucifer Valentines filmer är något som vi redan nu kan släppa och låta filmen hamna i ett eget fack istället.
The Silent House - 2010
Då har jag äntligen tagit mig i kragen och sett den sydamerikanska filmen "La Casa Muda" eller "The Silent House" som är den internationella titeln.
Nu är klockan väldigt mycket så det får ursäktas om svenskan och tycket inte riktigt kommer ner i bloggen som de borde. Men jag skall göra ett gott försök i alla fall.
Det första som dyker upp i huvudet är just den debatten kring filmens stora identitet. Är det verkligen en enda lång tagning genom de 88 minuterna? Enligt vad som står på Wikipedia (trovärdig källa?) så går det enbart att filma 15 minuter i taget med den kameran de använde i filmen. Om det är sant vette fåglarna men om det stämmer tycker jag det är underligt att filmen försöker promota sig med något de egentligen inte har gjort. Det här hade jag i åtanke medan filmen rullade och tyvärr finns det flera ställen där filmskaparna väldigt enkelt kan göra ett klipp och påbörja en ny tagning. Jag har även läst information att inspelningen tog fyra dagar att genomföra men det behöver inte betyda att de filmade alla dagarna.
Och det skall väl även tilläggas att den amerikanska versionen inte är en enda lång tagning. Det har både filmskaparna och skådespelarna bekräftat att där gjorde de 15 minuter långa klipp som sedan fogades samman för att det skulle se ut som en enda lång tagning.
Nåja hur det än är så är det riktigt effektfullt tycker jag. Det är filmat som en handhållen kamera som skapar en skakig men realistisk känsla. Tillsammans med den sammanhållande tagningen gör att man som tittare aldrig får chansen att andas ut. Till skillnad från samtida foundfootage-filmer där det också är filmat med en handhållen kamera så är det ingen bakom kameran. Det gör det än mer osäkert på vad som kan komma för man som tittare vet inte vart kameran är på väg någonstans. Dessutom är det oftast väldigt mörkt i filmen och enbart en skral ficklampa skär genom mörkret ibland med skräck som resultat.
Handlingen i sig är inte unik på något sätt. Den är enkel och lite väl blank för att göra den här filmen till en riktig klassiker eller en film som folk kommer prata om i åratal framöver. Skådespelarna gör sitt bästa trots de långa tagningarna men ibland avslöjar de sig genom dålig tajming.
I övrigt tycker jag att den som vill se en traditionell skräckfilm utförd på ett annorlunda sätt kan ge den här en chans. Det är inget mästerverk men långt ifrån det sämsta jag sett. Det fanns flera scener som gav mig kalla kårar och det i sig räcker för att filmen får ett godkänt betyg ifrån mig.
Noterbart är att när man gör en sådan här speciell film så tycker jag det är rätt från oss tittare att kräva något extra på DVD eller Blu-ray-utgåvan. Det enda som finns är språkval i inledningen, trailers till andra filmer och sedan huvudfilmen. Inte en enda tanke från filmskaparna, bakom kulisserna eller dylikt. I vanliga fall bryr jag mig ej om att det finns tonvis med extramaterial på skivorna men här känner jag att det skulle varit intressant att få höra.
Slutligen kan jag vädja till filmskaparna att de tar till sig den här sortens filmer. Hittills har det inte kommit någon fullträff men det känns som de inte givit konceptet en ärlig chans än.
10 senaste filmerna
Jag visste ingenting om den här filmen innan mer än att postern var en bild på en underlig stuga. Min tanke var att det var en slasherspoof i stil med "Dale And Tucker VS. Evil" men så var inte fallet. Jag blev glatt överraskad över filmens innehåll och det här är en sådan film som man måste se flera gånger för att kunna upptäcka alla goda detaljer. Dock är det här en film för fansen som uppskattar skräckgenren till fullo medan den som vill se en seriös och läskig film kanske kan bli lite besviken. Men jag njöt varenda minut av filmen men jag vill inte säga något av innehållet för den måste ses utan att veta vad som sker. Ett hett tips från min sida!
"The Dinosaur Project - 2012"
Om du lägger "Jurassic Park" och "The Blair Witch Project" i en illa fungerande mixer får vi den här smörjan. Jag gillar trots allt dinosaurier och foundfootage-filmer men det här blir alldels för tråkigt med de bleka karaktärerna och bristande engagemang för att göra en bra film. Ett klassiskt upplägg där de hittar en plats på jorden där tiden stått stilla och vi har tyvärr sett det här tidigare. Och om man nu skall ut och jaga efter dinosaurier varför tar man inte med sig några vapen? Det är så oerhört korkat och alldeles ologiskt. Nej hoppa över det här om ni inte prompt måste se alla dinosauriefilmer.
"The Lost Coast Tapes - 2012"
Som tidigare nämnda film är även det här en foundfootage film. Så det vi behöver göra är att byta ut dinosaurierna till bigfoot, eller Sasquatch som den egentligen heter, så har vi den här filmen. Det är underligt hur filmbranschen fungerar. När det kommer en film som fungerar ("Paranormal Acitivity") så försöker varenda filmskapare med skrivkramp att efterapa succén. Det börjar som en trend men övergår tyvärr snabbt till ett evigt tjat och upprepningar. Dessutom så börjar det bli bolag med en skral budget som spottar ut filmerna och som i den här filmen får vi inte se någonting alls av bigfoot. Visst är det så att det ibland kan vara mer läskigt att inte se det som jagar en men här känns det mer som att filmskaparna helt enkelt inte hade råd. Usel film, hoppa över!
"Target Earth - 1954"
Jag skulle kunna skriva en avhandling om 50-talet och dess skräck/sci-fi-filmer. Den här handlar om en fånig robot som ser så oerhört löjlig ut att man undrar om de verkligen menade allvar med den här? Men som många av filmerna är dialogen, karaktärerna och handlingen extremt seriösa. Herrar med snygga kostymer diskuterar skarp fysisk och kemi medan kvinnorna lutar sig mot deras axlar när monstren smyger runt knuten. Ja det här är enbart för fansen och trösten är att dessa filmer oftast bara är sextio minuter långa.
"The She-Creature - 1956"
Ännu en från 50-talet. Här är det en hypnotisör som lockar fram ett läskigt monster som mördar folk i en kvinnas omgivning. Urtråkig film som det är tveksamt om jag kommer att komma ihåg att jag ens har sett.
"The Incredible Shrinking Man - 1957"
Av de filmer jag sett från 50-talet på sistone är nog den här den absolut bästa. Effekterna är riktigt bra för sin tid fast ibland blir det rätt komiskt i vissa lägen där det egentligen ska vara allvar. Men som sagt i jämförelse med 50-talets utbud är den här helt klart sevärd.
"Man Beast - 1956"
Här får vi följa med till kallaste Himalya där en expedition letar efter Yeti. Det är några riktiga vikingar vi får följa för under första natten så sover de ute på bar backe med en filt som enda skydd. Men det kan ju vara så att det inte är så kallt i de höga bergsmassiven eftersom de har varken vantar, halsduk eller mössa på sig. Ja som ni förstår är det här ännu en korkad film som rätar in sig i ledet bland de andra från 50-talet.
"Kronos - 1957"
Den femte filmen från 50-talet som jag nyligen sett. Här är det också en robotliknande varelse som är döpt efter en bebisätande titan och den skall ta över världen. Den kan stampa på hus och skjuta laser. Den här är något mer påkostad än till exempel "Target Earth" men är rätt ointressant ändå. Sci-fi-fansen älskar den här filmen men den stora massan skulle nog tyvärr enbart gäspa.
"Bait - 2012"
Det släpps alldeles för många djurskräckisar från bolag som skiter i om det är bra eller inte. Roger Corman gör väl hälften av de här filmerna vilket gör att det blir tröttsamt i längden och folk tappar tron på genren. Så då är det ytterst trevligt att det kommer en film med en marginellt men ändå märkbart högre budget men framför allt en egen idé. Här försöker de i alla fall göra en film som skall underhålla, skrämma och hålla oss med spänning. Dock håller inte filmen fullt ut mest på grund av slarvigt genomförande. Inledningen är otroligt intensiv och är behållningen. Samtidigt som filmen sakta tröttnar börjar 3D-effekterna ta över. Det känns som man slutade helt enkelt tänka på att genomföra filmen lika intensitvt och bra som inledningen och lade fokus istället på hur många saker som kan kastas mot tittaren. Det är måsar, vatten, avslitna lemmar, spindlar och mycket mer som kastas rakt emot en och säkert roligt i några minuter men det är väl inte för 3D-effekterna vi tittar på film numera? Jag tycker ändå att man kan ge den här filmen en chans eftersom genren i övrigt är besudlad av Cormans kreationer.
"Detention - 2011"
Vi avslutar med en intensiv och fartfylld slasherkomedi i samma stil som "Shaun Of The Dead", "Tucker And Dale VS. Evil" och "Zombieland". Det är tydligt att de har kollat på dessa tre succéfilmer och försökt göra något eget utav det. Den inbjuder till en hel del skratt men det känns ibland som att tempot nästan är för intensivt för att hänga med på alla skämt som kastar emot en. Det är som att titta på "Scream" med snabbspolning. Men det håller inte hela vägen in i mål. Det blir tyvärr tröttsamt att titta på när varje karaktär skall säga något så är det i form av ett skämt eller någon referens till andra filmer. Men den fick trots allt mig att skratta i några ensamma fall och ger den ändå ett halvt godkänt. Om ni är öppen för komedier inom skräckgenren kan ni ta och titta på den här och glömma för en stund att "Scary Movie 5" snart kommer på bio.
Mientras Duermes VS. The Resident
(Spoilervarning)
Efter jag hade sett den spanska filmen ”Sleep Tight” eller ”Mientras duermes” som den egentligen heter, fick jag ett tips på en film som är en exakt kopia på den här. Min första tanke var att Hollywood redan hade gjort klart en remake men så var inte fallet. "The Resident" kom, enligt IMDB, ut tidigare än vad ”Mientras duermes” gjorde så då är frågan vem som sitter på originaliteten?
Nu har jag kollat på båda filmerna och visst kan jag medge att grunder till båda filmerna är nästintill identiska. Grundläggande detaljer är direkta kopior av varandra och det känns nästan jobbigt att med hjälp av den första filmen kunna gissa sig till handlingen i den andra. Huvudpersonerna är av samma karaktär, scenografin och miljöerna är också väldigt lika varandra.
Dock där stannar egentligen likheterna för min del. Jag vill fortfarande framhäva den spanska filmen som ett nästintill mästerverk medan Hammers film är en i mängden. Och nu tänker ni, hur kan jag skriva så när filmerna är identiska?
Det är väldigt enkelt för den centrala skillnaden på filmerna är vem man får följa i filmen. I ”The Resident” är det offrets urtrista liv vi tvingas följa medan den mycket mer intressanta psykopaten knappt får spelrum för sina bravader. Det kastas om helt och hållet i ”Mientras duermes” där man dyker rakt in i en sjuk människas huvud så djupt att man nästan drunknar.
Att få följa psykopaten är ett fantastiskt grepp för att vända på en story som redan berättats flera hundra gånger tidigare. Att få se hans sjuka mor som inte kan annat än fälla tårar över sin sjuka sons berättelser. Och få höra honom detaljerat förklara motivet bakom sina handlingar. Det är genialiskt genomfört i den spanska filmen.
Jag gillar verkligen filmer där man får chansen att ta del av en psykopats vardag och tankar. I de båda filmerna är de intressanta men det finns även andra skillnader som gör den spanska så mycket mer intressant. Den spanska psykopaten är oerhört nitisk i sitt genomförande och lämnar inga detaljer alls efter sig (nästan i alla fall). Det ligger även i den spanske mannens intresse att få genomföra sitt från punkt a till punkt b. Det finns alltså ett mycket tydligare motiv till det som sker i ”Mientras duermes”. I Hammers film är han slarvig, rent av klantig i sitt agerande och inte alls så kalkylerande. Dessutom är det ytterst diffust varför han agerar på det här sättet.
Sen skulle man kunna köra en smådetaljsslakt på alla missar och dylikt i den brittiska filmen. Eller de mindre hål som finns i handlingen. Till exempel, vad är det som gör att hon sätter upp kameror i lägenheten? Det finns knappt några bevis på att någon varit där inne och det känns som de missat en bit av förklaringen där. Annars kör filmen på i ett klassiskt tempo och upplägg. Det finns ingen tvist, inget nytt och det blir inte heller så värst intressant.
Den spanska filmen däremot är som jag redan skrivit ett mästerverk. Inte tack vare originaliteten utan tack vare Luis Tosar rollprestation som den galna César.
Så mitt tips är att ignorera Hilary Swank den här gången
Return of the living dead 4: Necropolis - 2005
Jo men det kommer inte bli något långt föredrag kring den här filmen. Frågan är varför man ens försöker göra ännu en uppföljare på en sedan länge trasig filmserie. Den tredje filmen kändes som ett rejält bottennapp men den här filmen är än värre. En standard likt Sci-fi Channel med c-skådisar med samma goda inlevelse som porrskådisar. Det finns ingenting som håller en kvar i soffan mer än att man kanske tröttnar på livet och inte orkar komma upp igen.
Nu ska jag inte vara allt för elak, det finns sämre filmer där ute i världen. Men man måste sätta det i ett perspektiv till de filmer som kom före den här. Hade de kallat den för något annat än en uppföljare till "Return of the living dead" hade den inte blivit lika sågad. Men nu är det så och då förtjänar den all kritik man kan få ur sig.
Det som är än mer tragiskt är att den senaste och förhoppningsvis sista filmen i serien också är gjord under 2005. Det bådar inte gott! Hur ska jag överleva en till sådan här film? Speciellt när sidotiteln är "Rave to the grave"?
Return of the living dead 3 - 1993
(spoilervarning)
Ja då har man sett den tredje filmen utav fem stycken. De två första var i det närmaste kopior av varandra medan den här tredje uppföljaren bryter mönstret lite grann. De har slopat humorn och valt att göra en ny zombiefilm i samma anda som till exempel "Pet Sematary".
Men så värst bra blir det inte. Filmen är gjord under nittiotalet då genren var mer eller mindre död och det märks att man inte riktigt vet vad man ska göra här. Det spretar åt alla håll och historien har vi redan sett flera gånger tidigare.
Vi får se en Melinda Clarke i början av sin karriär göra en pinsam roll som superzombie. I övrigt levererar de andra skådespelarna ingenting speciellt. Man kan inte förvänta sig något Oscarsmaterial i en tredje uppföljare till "Return of the living dead". Dessutom får man nästan inte se några zombies i den här rullen. Det är en jäkla besvikelse när det brukar vara det enda underhållande i en b-rulle av det här slaget.
Om tvåan var dålig så är den här rent usel. En typisk b-skräckis från nittiotalet i min mening och jag ser verkligen inte fram emot och kolla på de två kvarvarande uppföljarna i serien.
Return of the living dead 2 - 1988
(spoilervarning)
Ja egentligen kommer jag inte avslöja så mycket om den här filmen. Har man sett första filmen så har man även sett den här fast med lite högre volym på skådespelarna. Det är ett förbannat enerverande skrikande genom hela filmen. Det sänker hela filmen när tjejerna försöker överrösta varandra. Shit varför ska man skrika så jäkla mycket? Även när de försöker föra ett normalt samtal så skriker de. Aja nog om det.
Filmen i övrigt är ganska underhållande om man befinner sig på den hjärnlösa planeten. Förväntar man sig kvalité av högsta sort bör man avstå och se den här. Då räcker det med originalet tycker jag. Men vill man gotta sig vidare i zombiekomediernas värld kan det här ändå stimulera lite.
Wrong Turn 4 - Bloody Beginnings - 2011
Jag är så trött på konceptet med en hop av korkade, kåta och övermogna tonåringar som blir strandsatta på en plats där varken telefoner eller annan kommunikation fungerar. Sen blir de överfallna av missbildade grobianer som hur man än kan se det är smartare än de som man tvingas följa genom filmen.
Det ska vara en prequel men den tillför ingenting matnyttigt alls till serien. De vågar inte göra något nytt eller testa nya vägar. Det sprutar blod.. maaassooor av blooood och ska det vara det som håller ihop filmen? Knappast! Se inte den här, spara er lite tid och se istället "The Texas Chainsaw Massacre" igen och igen och igen. För "Wrong Turn 4 - Bloody Beginnings" vill och kommer du aldrig att se igen det lovar jag.
We are what we are - 2010
Jag lovordade att det skulle komma några tecken efter filmen men jag kunde inte komma fram till någonting alls efteråt. Så jag valde att sova på saken och få filmen att sjunka in lite till.
Filmen utspelar sig i någon mexikansk slum där familjen kannibal bor. Den består av en far, mor, en syster och två bröder. Det hela inleds med att pappan avlider och då raserar hela familjens liv. Deras verksamhet går i sank och det primära för att de ska leva vidare är ritualen. Man smyger fram hur de lever och vilka problem som finns i den grymt sjuka familjen. Ena brodern brottas med sin homosexualitet, den andre med sina incestfantasier och modern är mest ett vrak.
När pappan dör så måste någon ta över rollen som ledare för flocken och det leder till fler bekymmer. Det är underligt hur fruktansvärt osäkra familjemedlemmarna är över vad de är och vad de håller på med. De säger till och med att de själva är monster och inte alls mår bra.
Vad får man ut av det här då? Konceptet är sjukt och annorlunda. Lika annorlunda framtonat men tyvärr fallerar det för mig. Tempofattigt med totalt ointressanta rollfigurer. Man får varken sympati eller hyser agg mot dem. De är lika blanka och meningslösa som ett tomt A4.
Nej det här kan man stå över tycker jag. Det finns massor av andra filmer i samma stil där en familj kämpar för sin överlevnad trots att de är helt sinnessjuka hela bunten. Vad sägs om "The Texas Chainsaw Massacre"?
Psalm 21 - 2009
Efter ett långt inlägg om skådespelaren Per Ragnar tänkte jag att superlativen kring hans rollskapelser skulle fortsätta men riktigt så mycket blev det inte över till det. Vill man se det enbart för Per Ragnar så blir man rätt besviken när man inser att hans tid framför kameran kan ligga på några minuter bara.
Filmen som sådan handlar om en ung präst (Jonas Malmsjö) som predikar på det mera moderna sättet och som av många äldre kan ses som både oseriöst och respektlöst. Hans hävdan att helvetet inte existerar präglar hans tro men snabbt så inser han att något demoniskt faller över honom.
Han får ett samtal där det berättas om hans fars (Per Ragnar) plötsliga död och han far direkt till byn där även han verkat som präst. De demoniska krafterna är ännu kraftigare hos den famlij han tvingas övernatta hos eftersom bilen självklart går sönder mitt ute i kallaste svenska skogen.
Han plågas av de demoner som finns på gården men även sina inre demoner från en vedervärdig uppväxt med sin far som sexuellt utnyttjat det mesta i hans väg och en mor som dör av ett slaganfall. Dessa händelser dyker upp i filmen titt som tätt och spär på den kalla och ruggiga atmosfären.
Effektmässigt är filmen okej inledningsvis där man faktiskt kan rygga tillbaka ett par gånger. Men tyvärr brister det eftersom man inte får upp något direkt tempo i filmen. Visst, det är inte en film som ska ha ett högt tempo men man levererar ingenting nytt efter en timme in i filmen. Konceptet har vi sett tidigare där demonerna egentligen inte är onda utan de vill berätta något hemskt som tidigare skett. Klassiskt hos de asiatiska filmer som bland annat "The Ring" eller "The Grudge".
Och som jag tidigare redan skrivit blir flimens höjdpunkt när man äntligen får se Per Ragnar och även höra han tala. Tyvärr väljer man att låta Malmsjö dominera och synas på tok för mycket framför kameran. Hade man givit Per Ragnar lite mera svängrum kunde det här blivit ännu ruggigare.
Men i överlag är det en okej film. Absolut inget mästerverk och ingenting nytt tillkommer. Men som alltid är det trevligare att få se en film från sitt egna hemland och se miljöer man kan relatera till. Det ger ändå ett extra plus i mitt tycke. Men om man verkligen vill bli skrämd och se filmer med liknande koncept tycker jag att man kan välja de asiatiska för då kan jag nästan garantera en sömnlös natt. Den här gången kommer inte Per Ragnar jaga mig i mardrömmarna i alla fall.
Dolly Dearest - 1992
Egentligen behöver man inte säga så mycket om den här filmen. Det blir väl som de flesta filmerna om dockor och leksaker som försöker ta kål på människor. Idéen känns kanon men sen när man ser gulliga dockor ranta runt med knivar så blir det bara pajigt. "Child's Play", "Puppet Master", "Demonic Toys" ja listan kan göras lång på filmer i samma genre. Och alla dem innehåller lika lite skräck tyvärr. Mest känd är givetvis "Child's Play" eller Chucky som dockan heter och är mer känd som det tack vare de två senaste filmerna i den serien.
Vad finns och säga om den då? Inte mycket. Den är varken rolig eller läskig men ändå blir det underhållande av någon anledning när de stjäl alla goda bitar från just "Child's Play" och "The Exorcist" och försöker peta in det i en gullig tjejdocka. Pajigt var ordet.
Nåja, det här är bara för den som vill gotta sig i b-filmernas härliga värld. Dessutom är det 1992 och det var ganska kallt inom skräckgenren under 90-talet.
The Mole People - 1956
(spoilervarning)
Fast vad ska jag egentligen säga om den här? Det är som en vanlig klassisk film från sitt årtionde. Det är en grupp människor som är ute i kallaste klimatet och ramlar genom isen. De hittar massor av grottor och blir sedan nerdragna ett lager till. Där finner de ett sumeriskt samhälle som har mulvadsmonster som slavar och de lever i totalt mörker. En ficklampa blir ett mäktigt vapen i filmen och hela upplösningen sker kring ljuset och dess krafter. Som ofta i dessa filmer så inser helt plötsligt mulvadarna sin styrka och gör uppror mot sina härskare.
Ja jag fattar inte att jag ens försöker förklara filmen men underligt blir det och så värst bra är det inte heller. Men ändå ganska underhållande hos mig som går igång på monsterfilmer från det härliga 50-talet. Det finns några seriösa undertoner i filmen men det blir som oftast svåra att ta på allvar bland alla fåniga masker och hattar.
Kort och gott en rolig film för den som inte kräver så värst mycket för att bli underhållen.
Trolljegeren - 2010
”Trolljegeren” - 2010 - Cloverfield i den norska trollskogen.
(spoilervarning)
Med titlar som ”Frit Vilt”, ”Rovdyr”, ”Snarveien”, ”Død Snø”, ”Hora”, ”Skjult” och många fler under 2000-talet är Norge Europas nya skräckfilmsland. Som oftast är det mycket mer befriande att se på en film från Norden än de klyschdränkta Hollywood. Just för att det är enklare att relatera till den närliggande kulturen och den igenkännande miljön. Att man alltid har tanken; ”det här kan hända mig med” i huvudet när man ser på filmerna.
Nåja, vad det gäller ”Trolljegeren” kanske det ibland kan bli svårt att tänka just så. Sannolikheten att man skall bli jagade av gigantiska troll från fjällen är minimal jämfört med att stöta på inavelskannibaler ute i vildmarken. Men trots det så sjunker man in i storyn direkt, just för att de använder idag en möjligen lite väl uttjatad men effektiv form av film, mockumentär.
För er som inte vet vad en mockumentär / mockumentary så filmas det på så sätt att det ska se ut som en dokumentär ofta med skakiga handkameror eller liknande fast allting är fiktivt. Kända filmer inom den genren är ”Cloverfield”, ”Blair Witch Project” och ”[Rec]”.
Filmen inleds med ett filmteam från högskolan som skall göra ett reportage om en misstänkt tjuvjakt på björn men upptäcker snart att jägaren jagar någonting helt annat än björnar. Desto mer teamet följer jägaren desto mer får de reda på om statens iblandning i att hålla trollen hemlig för allmänheten och vilka skumma insatser det därefter kräver. Man får stor information kring trollen i sig och det korrupta byråkraterna som hellre går över lik än att folk får reda på sanningen.
Den här skiljer sig inte från mängden men det som fångar mig är just den miljö filmarna befinner sig i. Det är en sådan miljö jag är uppväxt i och hade jag tvingats se den här filmen som liten hade jag inte vågat mig ut igen efteråt.
Nu som vuxen skrämmer den här filmen en inte så pass mycket. Trollen är ruggiga och fula men effekterna är inte alltid så välslipade. Men man döljer bristerna effektivt tack vare de skakiga filmsekvenserna med handkameran. I det stora hela köper man effekterna utan att man behöver bli förbannad som man ofta blir av CG-animeringar. Man kan säga att det blir som Cloverfield i den norska trollskogen.
Det ligger hinna av humor över hela filmen utan att det någon gång blir löjligt eller ansträngt. Det finns en perfekt balans som inger respekt för de som skapat filmen.
Så avslutningen kan jag säga att det äntligen kommit en bra film om troll. Då kan vi för alltid behålla skräp som ”Troll”, ”Rumpelstiltskin”, ”Leprechaun” och ”Ghoulies” i papperskorgen. Ni som har ett öppet sinne, gillar sagoväsen som går bärsärkargång och uppskattar mockumentärer blir det här perfekt. För er andra som är skeptiska så se den ändå. Det är alltid roligt att det kommer nya filmer från vårt kära grannland, Norge.
