”Trolljegeren” - 2010 - Cloverfield i den norska trollskogen.


 


(spoilervarning)

Med titlar som ”Frit Vilt”, ”Rovdyr”, ”Snarveien”, ”Død Snø”, ”Hora”, ”Skjult” och många fler under 2000-talet är Norge Europas nya skräckfilmsland. Som oftast är det mycket mer befriande att se på en film från Norden än de klyschdränkta Hollywood. Just för att det är enklare att relatera till den närliggande kulturen och den igenkännande miljön. Att man alltid har tanken; ”det här kan hända mig med” i huvudet när man ser på filmerna.

Nåja, vad det gäller ”Trolljegeren” kanske det ibland kan bli svårt att tänka just så. Sannolikheten att man skall bli jagade av gigantiska troll från fjällen är minimal jämfört med att stöta på inavelskannibaler ute i vildmarken. Men trots det så sjunker man in i storyn direkt, just för att de använder idag en möjligen lite väl uttjatad men effektiv form av film, mockumentär.

För er som inte vet vad en mockumentär / mockumentary så filmas det på så sätt att det ska se ut som en dokumentär ofta med skakiga handkameror eller liknande fast allting är fiktivt. Kända filmer inom den genren är ”Cloverfield”, ”Blair Witch Project” och ”[Rec]”.

Filmen inleds med ett filmteam från högskolan som skall göra ett reportage om en misstänkt tjuvjakt på björn men upptäcker snart att jägaren jagar någonting helt annat än björnar. Desto mer teamet följer jägaren desto mer får de reda på om statens iblandning i att hålla trollen hemlig för allmänheten och vilka skumma insatser det därefter kräver. Man får stor information kring trollen i sig och det korrupta byråkraterna som hellre går över lik än att folk får reda på sanningen.

Den här skiljer sig inte från mängden men det som fångar mig är just den miljö filmarna befinner sig i. Det är en sådan miljö jag är uppväxt i och hade jag tvingats se den här filmen som liten hade jag inte vågat mig ut igen efteråt.

Nu som vuxen skrämmer den här filmen en inte så pass mycket. Trollen är ruggiga och fula men effekterna är inte alltid så välslipade. Men man döljer bristerna effektivt tack vare de skakiga filmsekvenserna med handkameran. I det stora hela köper man effekterna utan att man behöver bli förbannad som man ofta blir av CG-animeringar. Man kan säga att det blir som Cloverfield i den norska trollskogen.

Det ligger hinna av humor över hela filmen utan att det någon gång blir löjligt eller ansträngt. Det finns en perfekt balans som inger respekt för de som skapat filmen.

Så avslutningen kan jag säga att det äntligen kommit en bra film om troll. Då kan vi för alltid behålla skräp som ”Troll”, ”Rumpelstiltskin”, ”Leprechaun” och ”Ghoulies” i papperskorgen. Ni som har ett öppet sinne, gillar sagoväsen som går bärsärkargång och uppskattar mockumentärer blir det här perfekt. För er andra som är skeptiska så se den ändå. Det är alltid roligt att det kommer nya filmer från vårt kära grannland, Norge.