(spoilervarning)




Efter ett långt inlägg om skådespelaren Per Ragnar tänkte jag att superlativen kring hans rollskapelser skulle fortsätta men riktigt så mycket blev det inte över till det. Vill man se det enbart för Per Ragnar så blir man rätt besviken när man inser att hans tid framför kameran kan ligga på några minuter bara.

Filmen som sådan handlar om en ung präst (Jonas Malmsjö) som predikar på det mera moderna sättet och som av många äldre kan ses som både oseriöst och respektlöst. Hans hävdan att helvetet inte existerar präglar hans tro men snabbt så inser han att något demoniskt faller över honom.

Han får ett samtal där det berättas om hans fars (Per Ragnar) plötsliga död och han far direkt till byn där även han verkat som präst. De demoniska krafterna är ännu kraftigare hos den famlij han tvingas övernatta hos eftersom bilen självklart går sönder mitt ute i kallaste svenska skogen.



Han plågas av de demoner som finns på gården men även sina inre demoner från en vedervärdig uppväxt med sin far som sexuellt utnyttjat det mesta i hans väg och en mor som dör av ett slaganfall. Dessa händelser dyker upp i filmen titt som tätt och spär på den kalla och ruggiga atmosfären.

Effektmässigt är filmen okej inledningsvis där man faktiskt kan rygga tillbaka ett par gånger. Men tyvärr brister det eftersom man inte får upp något direkt tempo i filmen. Visst, det är inte en film som ska ha ett högt tempo men man levererar ingenting nytt efter en timme in i filmen. Konceptet har vi sett tidigare där demonerna egentligen inte är onda utan de vill berätta något hemskt som tidigare skett. Klassiskt hos de asiatiska filmer som bland annat "The Ring" eller "The Grudge".

Och som jag tidigare redan skrivit blir flimens höjdpunkt när man äntligen får se Per Ragnar och även höra han tala. Tyvärr väljer man att låta Malmsjö dominera och synas på tok för mycket framför kameran. Hade man givit Per Ragnar lite mera svängrum kunde det här blivit ännu ruggigare.

 

Men i överlag är det en okej film. Absolut inget mästerverk och ingenting nytt tillkommer. Men som alltid är det trevligare att få se en film från sitt egna hemland och se miljöer man kan relatera till. Det ger ändå ett extra plus i mitt tycke. Men om man verkligen vill bli skrämd och se filmer med liknande koncept tycker jag att man kan välja de asiatiska för då kan jag nästan garantera en sömnlös natt. Den här gången kommer inte Per Ragnar jaga mig i mardrömmarna i alla fall.