Det rullar på som vanligt och nu är det väldigt nära 1000 sedda filmer. Jag sitter nu och funderar ut en plan för de 10 sista filmerna som skall avrunda fram till jubileumet. Men fram tills dess tänkte jag skriva lite kortfattat om de 10 senaste filmerna jag sett under den senaste tiden.

"Half Light - 2006"



Demi Moore är med om en tragisk händelse som gör att hon byter miljö och börjar se spöken. Scenariot känner vi igen och tempot är i det närmaste obefintligt. Men på andra sida av myntet är filmen snyggt filmat och välgjord. Den som vill mysa ner sig med en tv-skräckis utan högre krav på nyskapande men ändå vill ha en viss standard kan ta och ge den här filmen en chans.


"Chernobyl Diaries - 2012"



Här har ni den skräckfilm som blivit främst promotad i Sverige. På var och varannan hemsida har man sett reklam för filmen och trailern rullar överallt. Den lanserades på de flesta av de svenska biograferna och lät filmer som till exempel "Cabin In The Woods" stå åt sidan. Så det här var väl tänkt som årets skräckfilm och det skulle vara intressant att få reda på vem som styr det här egentligen.

Filmens handling förstår vi alla som sett tillräckligt med skräckfilmer. Ingenting originellt alls med någonting. Karaktärerna är tvådimensionella och vi som tittar får ingen chans att skapa oss en relation till dem. Ett gäng ungdomar åker till Tjernobyl för att undersöka området efter kärnkraftolyckan. Och tidigt får vi reda på att det är tomt i staden förutom några underliga väsen som jagar ungdomarna in i döden.

Det här är bara tråkigt. Jag kan inte säga något mer utförligt än att det är tråkigt. Dessutom tar filmen alldeles för stort utrymme i den mediala världen vilket den inte förtjänar alls. Det här är en film som i bästa fall kommer direkt ut på DVD. Det är obegripligt att det här är en av få skräckfilmer som gick att se på bio 2012. Om jag ska säga något positivt så är det väl en björn i inledningen i filmen som döck upp lite oväntat i filmen. Fast det där kanske blev en spoiler? Äsch se något annat istället!

"Grave Encounters 2 - 2012"



Jag såg första filmen tidigt under det här året och jag var väl inte allt för imponerad. Det var en found-footage-film i mängden. Det fanns några delar som var riktigt ruggiga men massor av detaljer som sänkte betyget. Trots allt en godkänd film men inte mycket mer än så. Döm om min förvåning när jag upptäckte att en uppföljare hade producerats och släppts mindre än ett år efter första filmen. Om första filmen var godkänd så balanserar den här än mer på att trilla över till underkänd. Det handlar om en student som har blivit besatt av den första filmen. Han hävdar att det som skedde i filmen har hänt på riktigt och att människorna runt om filmen mystiskt har försvunnit på ett eller annat sätt. De tar tag i saken och samlar ett gäng och återvänder till huset där första filmen utspelade sig. Då och då får vi se korta sekvenser från första filmen där spöket gapar, skriker eller jagar mot kameran och sen klipper de tillbaka till den vanliga filmen. Det är lite som de här klippen som finns på Youtube där det helt plötsligt från ingenstans dyker upp ett monster i rutan. Visst blir man rädd ibland men det skänker ingenting mer  till filmen som desperat försöker återanvända allt som var bra i första filmen. Det blir lite trist och efter alla found-footage-filmer som släppts de senaste åren krävs det något alldeles extra för att man ska häpna.

"Smiley - 2012"



En traditionell slasher som har lånat sitt koncepet bland annat ifrån "Candyman". Istället för att säga mördarens namn i spegeln skall man på en chatroulette-sida skriva en mening (I did it for the lulz) tre gånger och då dyker Smiley upp bakom ryggen på den som sitter vid den andra datorn. Jag testade det här på ett par översexuella personer på chatroulette men tyvärr fungerade det inte som jag ville. Nåja, filmen är inget mer än en vanlig slasher med ett inte allt för överraskande slut. Risken är överhängande att det kommer komma uppföljare till den här i framtiden. Ni som gillar slashers kan ge den en chans.

"Clownhouse - 1989"



Victor Salva är idag mer känd för sina "Jeepers Creepers"-filmer men har en mörk historia bakom sig som tyvärr den här clownslashern överskuggas utav. Salva skall ha förgripit sig sexuellt på 12-åriga Nathan Forrest Winters som spelar huvudrollen i filmen. Och med det i huvudet är första 15 minuterna ruskigt obehagliga. Sekvenserna är något taget direkt ur Salvas sjuka begär eftersom det är ett fokus på halvnakna småpojkar. De byter om, visar sig i sina underkläder och kameran är inte blyg av sig och filmar gärna från midjan och neråt på grabbarna.

Med den här bakgrunden går det inte att betygsätta filmen korrekt. Salva är en sjuk jävel oavsett hur bra filmer han gör. Min tanke går istället till Nathan som blev drabbad under filminspelningen.

Kort sagt är det tre bröder som blir jagade av mordiska clowner. Filmen är inte så bra även om man stänger av vad Salva gjorde mellan tagningarna. Nej så hoppa över det här och alla andra Salvas filmer med!

"The Last Horror Movie - 2003"



Det här var en film som alla pratade om när jag gick i högstadiet. Men jag såg aldrig filmen sedan föll den i glömska tills jag för ett tag sedan köpte den. Jag tog tag i saken och gav den en chans. Det här är också en found-footage-film men är lite före sin tid. Idén med filmen är riktigt bra tycker jag. Vi får följa med en mördare med en grav narcissistisk personlighetsstörning. Han och hans assistent filmar alla sina mord och sjuka ritualer men även förklara detaljerat varför han gör vad han gör. Det är ett bra recept för en film men tyvärr har de inte ingredienserna för att lyckas. Kevin Howarth är felplacerad som psykopaten. Han är alldeles för överdriven och det blir inte trovärdigt. Dessutom får de inte till motivet för alla dessa mord. Det är slarvigt genomfört och jag har ingen ångest över att jag väntade nästan tio år på att se den här filmen.

"Return Of The Ape Man - 1944"



Skriven som en uppföljare till "The Ape Man" men i själva verket finns det ingen annan gemensam nämnare än att Bela Lugosi spelar huvudrollen i båda filmerna. Det enda jag egentligen minns ifrån första filmen är att Lugosis sminkning verkar givit inspiration till "Apornas planet". I den här är det en nedfrusen apmänniska som mördar folk lite till höger och vänster. Positivt är att det bara är 60 minuters film och då hinner man inte bli allt för trött och kan finna ork att se något annat efteråt. Det här är enbart för hårdkokta Lugosi-fans.

"Megan Is Missing - 2012"



Det börjar till synes lite trevande i inledningen. Men efter ett tag är det nödvändigt att få följa dessa två unga tonåringar i deras förvirrade värld med fester, droger, killar och vänner. Ena flickan är en populär person som hänger på fester hos de coolaste medan den andra snarare är en mobbad individ som saknar självkänsla. De är varandras motsatser men är ändå bästa vänner.

Det här är också en found-footage-film men mera styrd som en dokumentär där de visar filmsekvenser från flickornas webbkameror och digitalkameror. Den populära flickan får kontakt med en man via en chatsida på nätet som blir början på en hemsk väg mot slutet. Filmen är helt okej inledningsvis men chockerar en med den sista halvtimmen. Vad jag har läst har filmen fått ett sådant genomslag att den blivit stoppad i Nya Zeeland. Och det kan jag förstå med tanke på vilken vändning det är i filmen och sista halvtimmen är något som tänjer på gränserna vad det gäller grafiskt våld. Visst finns det många andra filmer som är våldsammare men den här är tänkt att vara mainstream och då kommer det förmodligen komma upp en debatt igen vad som egentligen är okej att visa på en film. Men det är egentligen vår fantasi som sätter gränsen eftersom vi inte alltid får se vad som sker. Men vi vet så väl vad som händer. Jag vet inte om jag tycker om den här eller om det är något jag skulle avråda folk att se. Jag gissar på att den kommer få publicitet oavsett vad kritikerna kommer tycka.

"Emergo - 2011"



Som det inte vore nog med found-footage-filmer så här kommer ännu en i samma stuk som "Paranormal Activity". Det är några spökjägare med underliga manicker som läser av tavlor som vänder sig, dörrar som öppnar sig och sängar som skakar. Huset vilar på en hemsk hemlighet och snart kommer sanningen ikapp familjen när spöket blir allt för aggressivt. Den som inte tröttnat på genren tycker säkert om den här med men nu står de här förbannade filmerna mig upp i halsen tyvärr. Bristen på originalitet stör så att man rätt snabbt tröttnar och tappar fokus från filmen.

"The Poughkeepsie Tapes - 2007"



Det här är egentligen också en found-footage men med en egen twist. Filmen är formad som att den ska se ut som dokumentär om en seriemördare som lämnat efter sig massor av filmband. Vi får se klipp ifrån mördarens sjuka bravader varvat med intervjuer med utredare, anhöriga och polis. Vi blir matade med fler och fler detaljer kring alla de bisarra mord och de sjuka avvikelser mördaren verkar ha. Det är i min mening rätt välgjort för flera gånger under filmen får jag känslan av att det är på riktigt. Att det faktiskt är en dokumentär om en riktigt sjuk jävel. Jag uppskattar verkligen de här filmerna men det är för att jag har en förkärlek till amerikanska seriemördare likt Bundy, Gacy, Dahmer och Rader. I den här filmen känns det som de tittat alldeles lite extra på just den sistnämnda som går under sitt mer kända pseudonym, BTK-killer. Men det finns även en hel del referenser till bland annat Bundy. Jag är tveksam att alla uppskattar en sådan här film som är en fiktiv dokumentär om en påhittad seriemördare. Men jag njöt av att se den och är du lika intresserad av seriemördare är det här en film för dig.