(Spoilervarning)

Efter jag hade sett den spanska filmen ”Sleep Tight” eller ”Mientras duermes” som den egentligen heter, fick jag ett tips på en film som är en exakt kopia på den här. Min första tanke var att Hollywood redan hade gjort klart en remake men så var inte fallet. "The Resident" kom, enligt IMDB, ut tidigare än vad ”Mientras duermes” gjorde så då är frågan vem som sitter på originaliteten?

Nu har jag kollat på båda filmerna och visst kan jag medge att grunder till båda filmerna är nästintill identiska. Grundläggande detaljer är direkta kopior av varandra och det känns nästan jobbigt att med hjälp av den första filmen kunna gissa sig till handlingen i den andra. Huvudpersonerna är av samma karaktär, scenografin och miljöerna är också väldigt lika varandra.

Dock där stannar egentligen likheterna för min del. Jag vill fortfarande framhäva den spanska filmen som ett nästintill mästerverk medan Hammers film är en i mängden. Och nu tänker ni, hur kan jag skriva så när filmerna är identiska?
Det är väldigt enkelt för den centrala skillnaden på filmerna är vem man får följa i filmen. I ”The Resident” är det offrets urtrista liv vi tvingas följa medan den mycket mer intressanta psykopaten knappt får spelrum för sina bravader. Det kastas om helt och hållet i ”Mientras duermes” där man dyker rakt in i en sjuk människas huvud så djupt att man nästan drunknar.
Att få följa psykopaten är ett fantastiskt grepp för att vända på en story som redan berättats flera hundra gånger tidigare. Att få se hans sjuka mor som inte kan annat än fälla tårar över sin sjuka sons berättelser. Och få höra honom detaljerat förklara motivet bakom sina handlingar. Det är genialiskt genomfört i den spanska filmen.

Jag gillar verkligen filmer där man får chansen att ta del av en psykopats vardag och tankar. I de båda filmerna är de intressanta men det finns även andra skillnader som gör den spanska så mycket mer intressant. Den spanska psykopaten är oerhört nitisk i sitt genomförande och lämnar inga detaljer alls efter sig (nästan i alla fall). Det ligger även i den spanske mannens intresse att få genomföra sitt från punkt a till punkt b. Det finns alltså ett mycket tydligare motiv till det som sker i ”Mientras duermes”. I Hammers film är han slarvig, rent av klantig i sitt agerande och inte alls så kalkylerande. Dessutom är det ytterst diffust varför han agerar på det här sättet.


Sen skulle man kunna köra en smådetaljsslakt på alla missar och dylikt i den brittiska filmen. Eller de mindre hål som finns i handlingen. Till exempel, vad är det som gör att hon sätter upp kameror i lägenheten? Det finns knappt några bevis på att någon varit där inne och det känns som de missat en bit av förklaringen där. Annars kör filmen på i ett klassiskt tempo och upplägg. Det finns ingen tvist, inget nytt och det blir inte heller så värst intressant.

Den spanska filmen däremot är som jag redan skrivit ett mästerverk. Inte tack vare originaliteten utan tack vare Luis Tosar rollprestation som den galna César.

Så mitt tips är att ignorera Hilary Swank den här gången