Grönsakerna anfaller!

Ja just nu anfaller tomaterna från Tyskland vårt skygga land i norr. En person har redan dött av smittan och fler kommer det bli säger nyheterna med en läskig ton. Det målas upp en bild av undergång och folk blir fullständigt hysteriska.

Tänk att detta visste man redan 1978 att det skulle ske. "Attack of the killer tomatoes" klassas som en av de största kalkonklassikerna som gjorts. Själv har jag väntat med att se den här filmen. Jag har förstått att man måste befinna sig i ett speciellt sinneslag för att klara av och se den. Och så har jag väntat på det rätta tillfället och nu som det ser ut i Europa med mördande grönsaker från Tyskland kan inte läget bli bättre!



Självklart återkommer jag med en recension när jag tittat klart. Frågan är om jag är sugen på att se de tre uppföljarna efter man sett första? Men det är en senare fråga det.

Länkar

Jag såg nyligen att jag hade tre helt meningslösa länkar längst ner i kategorisidan. Så jag la in tre stycken som har lite mera relevans för min blogg.


Fanatisk Film - det är så här min blogg egentligen skulle se ut om jag var lite mera effektiv och hade mer energi. Kanonsida där en filmfanatiker kan vältra sig i recensioner och fakta kring underkategorier och udda filmer.

UHM - samlar information om kommande skräckfilmer. Gigantisk sida och perfekt för den som vill hänga med i det senaste i genren.

Skräckfilm.org - Ett stort forum för alla som älskar genren. Lätt att få svar på sina frågor och tonvis med tips.


Jag ska fundra ett par extra sekunder om det finns fler länkar. Men just nu får dessa tre duga så länge.

We are what we are - 2010

(spoilervarning)

Jag lovordade att det skulle komma några tecken efter filmen men jag kunde inte komma fram till någonting alls efteråt. Så jag valde att sova på saken och få filmen att sjunka in lite till.

Filmen utspelar sig i någon mexikansk slum där familjen kannibal bor. Den består av en far, mor, en syster och två bröder. Det hela inleds med att pappan avlider och då raserar hela familjens liv. Deras verksamhet går i sank och det primära för att de ska leva vidare är ritualen. Man smyger fram hur de lever och vilka problem som finns i den grymt sjuka familjen. Ena brodern brottas med sin homosexualitet, den andre med sina incestfantasier och modern är mest ett vrak.



När pappan dör så måste någon ta över rollen som ledare för flocken och det leder till fler bekymmer. Det är underligt hur fruktansvärt osäkra familjemedlemmarna är över vad de är och vad de håller på med. De säger till och med att de själva är monster och inte alls mår bra.

Vad får man ut av det här då? Konceptet är sjukt och annorlunda. Lika annorlunda framtonat men tyvärr fallerar det för mig. Tempofattigt med totalt ointressanta rollfigurer. Man får varken sympati eller hyser agg mot dem. De är lika blanka och meningslösa som ett tomt A4.

Nej det här kan man stå över tycker jag. Det finns massor av andra filmer i samma stil där en familj kämpar för sin överlevnad trots att de är helt sinnessjuka hela bunten. Vad sägs om "The Texas Chainsaw Massacre"?

En mexikansk kreation

"We are what we are - 2010" eller varför inte "Somos lo que hay" som är originaltiteln på denna mexikanska skräckfilm. Tanken är att dygnet skall avslutas med den här filmen. Som vanligt ska jag spara energi för att få ner några rader om vad jag tyckte om den här filmen.




Undrar vad det kan finnas för förväntningar på den här filmen? Jag vet trots allt lite grann om vad den handlar om men än så länge har det inte kommit upp någon förväntning. Det kanske är bäst så?


Psalm 21 - 2009

(spoilervarning)




Efter ett långt inlägg om skådespelaren Per Ragnar tänkte jag att superlativen kring hans rollskapelser skulle fortsätta men riktigt så mycket blev det inte över till det. Vill man se det enbart för Per Ragnar så blir man rätt besviken när man inser att hans tid framför kameran kan ligga på några minuter bara.

Filmen som sådan handlar om en ung präst (Jonas Malmsjö) som predikar på det mera moderna sättet och som av många äldre kan ses som både oseriöst och respektlöst. Hans hävdan att helvetet inte existerar präglar hans tro men snabbt så inser han att något demoniskt faller över honom.

Han får ett samtal där det berättas om hans fars (Per Ragnar) plötsliga död och han far direkt till byn där även han verkat som präst. De demoniska krafterna är ännu kraftigare hos den famlij han tvingas övernatta hos eftersom bilen självklart går sönder mitt ute i kallaste svenska skogen.



Han plågas av de demoner som finns på gården men även sina inre demoner från en vedervärdig uppväxt med sin far som sexuellt utnyttjat det mesta i hans väg och en mor som dör av ett slaganfall. Dessa händelser dyker upp i filmen titt som tätt och spär på den kalla och ruggiga atmosfären.

Effektmässigt är filmen okej inledningsvis där man faktiskt kan rygga tillbaka ett par gånger. Men tyvärr brister det eftersom man inte får upp något direkt tempo i filmen. Visst, det är inte en film som ska ha ett högt tempo men man levererar ingenting nytt efter en timme in i filmen. Konceptet har vi sett tidigare där demonerna egentligen inte är onda utan de vill berätta något hemskt som tidigare skett. Klassiskt hos de asiatiska filmer som bland annat "The Ring" eller "The Grudge".

Och som jag tidigare redan skrivit blir flimens höjdpunkt när man äntligen får se Per Ragnar och även höra han tala. Tyvärr väljer man att låta Malmsjö dominera och synas på tok för mycket framför kameran. Hade man givit Per Ragnar lite mera svängrum kunde det här blivit ännu ruggigare.

 

Men i överlag är det en okej film. Absolut inget mästerverk och ingenting nytt tillkommer. Men som alltid är det trevligare att få se en film från sitt egna hemland och se miljöer man kan relatera till. Det ger ändå ett extra plus i mitt tycke. Men om man verkligen vill bli skrämd och se filmer med liknande koncept tycker jag att man kan välja de asiatiska för då kan jag nästan garantera en sömnlös natt. Den här gången kommer inte Per Ragnar jaga mig i mardrömmarna i alla fall.

Per Ragnar

Jag har redan pointerat att något som jag uppskattar inom filmens värld är psykopater eller varför inte kalla dem sociopater som egentligen betraktas som en förlegad benämning på störda människor.
Det finns många skådespelare som man skulle kunna prata om, Anthony Hopkins, Jack Nicholson, Anthony Perkins men den som just nu finns i mitt huvud är svenske Per Ragnar.

Och alla som är födda på det glada 80-talet förknippar Per Ragnar med den kanske värsta psykopaten som någonsin visats på svensk tv genom tiderna, pastor Sten Frisk från tv-såpan "Tre Kronor".
Min sambo har fått hela serien samlad på sex stycken DVD-boxar. Och det som sticker ut i den annars rätt tramsiga såpan är när den grymt obehagliga Sten Frisk får fritt spelrum. Under de två sista säsongerna ligger det stora fokuset på hans nystartade sekt "Framgångskyrkan" där han manipulerar ungdomarna blinda för omvärlden och vänder dem emot sina egna. Sedan vem kan glömma sista avsnittet där han samlar alla huvudfigurer i serien på fiket Tre Kronor och spränger dem i luften i ett självmordsattentat. Snacka om ett morbit slut på en serie på 123 avsnitt mellan åren 1994-1999.



Jag själv var 12 år när jag sögs in i serien. Då hade redan de flesta klassiska karaktärerna försvunnit och jag kom direkt in i Sten Frisks galna värld. Som jag minns det satt alla i min ålder och kollade på onsdagarna klockan 20. De som missade avsnittet kunde lika gärna stanna hemma för man hade ingenting att tillföra diskussionen som var på morgonen efter i bussen på väg till skolan. Jag tyckte även då att slutet var rätt underligt men man la inga stora växlar på Per Ragnars otroliga rolltolkning. Man såg mest en tokig gubbe som gastade; "HEJ JESUS!" var och varannan minut.

Nu när man fått se hela serien om igen från första början fram till explosisonen så är det Sten Frisk som man inte kan sluta att tänka på. Den bilden har etsats sig fast på näthinnan och tyvärr Per Ragnar kommer du alltid att förknippas med en fruktansvärd psykopat.

Ni som är lite äldre än mig har en annan bild av pacifisten och vegitarianen Per Ragnar. Som diktläsande programledare hälsade han god morgon till det svenska folket i programmet "Gomorron Sverige" mellan åren 1979 till 1984. Men för en som är uppväxt med Sten Frisk har extremt svårt och se den egentligen sympatiska och helt ofarliga Per Ragnar. Det spelar ingen roll vad han egentligen säger och gör man ser bara en psykopat som vilken sekund som helst kan explodera.

Då kanske ni undrar men vad i hela Svealand har det här och göra med din blogg och skräckfilm? Ja egentligen är det lite offtopic det kan jag erkänna men den sista säsongen med Sten Frisk i spetsen är något helt annat än bara en tramsig såpa. Och med tanke på slutet där ondskan faktiskt vinner är det mycket grymmare än vad de kategoriserade filmerna som oftast lyckas vara. Det finns något förbjudet med att ondskan ska få sista ordet, vinna slaget och det gillar jag verkligen. Sedan är Per Ragnar en skicklig skådespelare, utan hans talang och blick skulle Sten Frisk kanske falla lika tramsigt som serien i övrigt.



Som ett tillägg kan sägas är att Per Ragnar förekommer även i skräckfilmer. I den stora svenska succén "Låt den rätte komma in" kan man återse en obehaglig rollfigur som tyvärr inte får tillräckligt med utrymme. Han ska även vara med i den rätt så nya svenska skräckfilmen "Psalm 21" som jag ännu inte sett men funderat starkt på att se den nu efter det här inlägget är färdigskrivet. Jag kanske till och med återkommer med en liten betraktelse om orken finns kvar efter filmen.


Dolly Dearest - 1992

(spoilervarning)

Egentligen behöver man inte säga så mycket om den här filmen. Det blir väl som de flesta filmerna om dockor och leksaker som försöker ta kål på människor. Idéen känns kanon men sen när man ser gulliga dockor ranta runt med knivar så blir det bara pajigt. "Child's Play", "Puppet Master", "Demonic Toys" ja listan kan göras lång på filmer i samma genre. Och alla dem innehåller lika lite skräck tyvärr. Mest känd är givetvis "Child's Play" eller Chucky som dockan heter och är mer känd som det tack vare de två senaste filmerna i den serien.

Vad finns och säga om den då? Inte mycket. Den är varken rolig eller läskig men ändå blir det underhållande av någon anledning när de stjäl alla goda bitar från just "Child's Play" och "The Exorcist" och försöker peta in det i en gullig tjejdocka. Pajigt var ordet.

Nåja, det här är bara för den som vill gotta sig i b-filmernas härliga värld. Dessutom är det 1992 och det var ganska kallt inom skräckgenren under 90-talet.


Remakes

Jag kollade här om dagen på "Quarantine" som är en ren remake på den spanska rysaren "[Rec]". Och jag har tidigare haft min fasta åsikt om vad jag tycker om remakes. Men det går inte kategorisera dem i en och samma kategori heller. För jag brukar dela in det i tre olika;



1 - Remake på en klassiker (1910 - 1960) tex. "The Fly", "House On The Haunted Hill"
2 - Remake på en modern klassiker (1970-2000) tex. "Halloween", "Nightmare On Elm Street"
3 - Remake på filmer från Asien och Europa tex. "Låt Den Rätte Komma In", "The Ring", "Nattvagten"

Den första kategorin har jag mer förståelse för att man försöker modernisera en film som åldrats dåligt. Med dåtidens sämre effekter och begränsade teknologi så kan man köpa många av de remakes som kommit under 2000-talet.

Den andra kategorin kanske ni tycker att den egentligen inte skiljer sig ifrån den första men det är vad jag tycker den värsta av de alla tre. Mellan 1970 och 2000 så gjordes alla de moderna klassiker som idag man refererar till när man här genren skräck. Jag vet knappt om en remake som haft ett vettigt skäl att göras om. Med vissa undantag givetvis som tex. "Dawn Of The Dead" som var lika bra och kanske till och med bättre än originalet. Men förutom den är det en stendöd kategori som man borde bromsa redan idag. De senaste årens försök att mjölka fram pengar genom att återuppliva Jason, Michael Myers och Freddy Kreuger har varit fullständigt pinsamma. Riktiga våldtäkter på klassiska filmer som format genren till vad den är idag. Så snälla Michael Bay (han är med ta mig fan överallt) lägg ner att göra skräckfilmer och gå tillbaka och gör dina explosionsfilmer istället.

Sen har vi den tredje som jag egentligen hatar precis lika mycket som den andra men.. bara men.. kan jag finna en liten förståelse för att man inte orkar med att ha en textremsa som täcker halva filmen. Men annars så känns det nästan fördummande av det amerikanska folket som tydligen inte är kulturellt medvetna eller inte ens läskunniga. Vi som bor i Sverige förstår nog inte meningen med att vara så fientlig mot undertexter eftersom vi är uppväxta med det. Så i vårt land är dessa filmer minst lika hatade som den andra kategorin. För mig så är dessa filmer rätt så oskyldiga och minst lika onödiga. Som oftast skiljer de sig inte ett dugg ifrån originalet och då kan man lika gärna se den istället för en platt produktion från Hollywood.

Nya inköp

Det har skett personliga händelser som pausat blogg och verksamhet kring skräckfilm. Men fick hem under veckan som gått 17 st nya filmer. Den som sitcker ut är den första volymen i "Freddy's Nightmares" den mindre kända serien som baseras på de klassiska filmerna "Nightmare on Elm Street".

På skivan finns bara tre avsnitt så min önskan är att det kommer ut fler volymer med alla 45 avsnitt som gjorts.



RSS 2.0