The Human Centipede 1 & 2
När jag snabbt bläddrar genom bloggen har jag lovordat att prata om "The Human Centipede" vid flera tillfällen utan att jag ens gjort ett utkast. När jag skrev inlägget var den andra filmen aktuell och promotades hårt via de sociala medierna och diskuterades hårt på forumen. Men nu så här lång tid efter har de flesta gått vidare men det har inte jag. I mitt huvud går fortfarande tankarna kring de här två filmerna men även vad som kommas skall i den tredje och avslutande (säkert) filmen. Tom Six hävdade ett den tredje filmen skall bli så fruktansvärd att den andra ska kunna betraktas som en disneyfilm. Det låter ytterst lockande men hittills har filmerna tyvärr inte lyckats leva upp till ryktet.
Om vi börjar med den första filmen som släpptes 2009 så fick den ett enormt utrymme i media. Det var världens äckligaste film någosin, recensenter hävdade att de aldrig någonsin sett något så hemskt och hur långt kan man gå inom filmskapandet innan gränsen är nådd? Rubriksättningen såg ut som under moralpanikens glansår med Siewert Öhholm i spetsen men tyvärr fanns det ingen annan som reagerade den här gången. Och det förstår jag också för om man sätter ribban "världens äckligaste film" då finns det en övervägande risk att många fanatiker snabbt räknar upp listan i huvudet på deras fem äckligaste filmer. Det gjorde även jag och direkt började jag grubbla över titlar som "Cannibal Holocaust", "Nekromantik"; "August Underground-triologin", "Guinea Pig-serien", vilken Lucifer Valentine-film som helst och många fler som är sjuka och äckliga filmer. Tanken på att "The Human Centipede" skulle sätta sig över alla dessa filmer gav en rysningar (i den lilla tro att det var sant).
Med det som grund var det spänt när jag väl tog tag i det och kollade på filmen och gäsp vad var det här? Det var en sjuk idé men inte sjukare än att en person delar kropp med en fluga eller en galen doktor som gräver upp likdelar för att sätta ihop en ny människa och ge den liv åter. Det fanns inte ett spår av obehag för min del och filmen var i mitt tycke rätt tråkig i alla lägen. Att den skulle leva upp till den äckligaste någonsin förstod jag så klart innan att det skulle den inte klara av men att den inte ens försökte kvala in sig på topp hundra av värsta filmerna som gjort förvånade mig.
Så krutet blev rätt vått och mitt intresse för en uppföljare blev ganska svalt. Jag följde trots det mediabevakningen som åter igen försökte få den andra delen till en av världens äckligaste. Den blev till och med stoppad i en rad olika länder där bland fanns Storbritannien. Hade de bara fått nog av Tom Six eller var den här så sjuk att det inte är värt att sätta ut i handeln?
När det väl var dags att se "The Human Centipede 2 - Full Sequence" var förhoppningarna mycket låga för att det skulle kunna vara något som fick mig upprörd eller äcklad. Jag gissar på att det fanns många som tittade på uppföljaren i tron att de hade överlevt världens äckligaste film och då skulle den här bli en baggis. Men döm om min förvåning när filmen kom igång. Det här var vad jag egentligen hade förväntat mig av den första filmen som faktiskt får sin existens uppkört någonstans av uppföljaren. Jag har märkt att många är grymt upprörda över att Tom Six gjorde på det sättet men för mig var det bara en lättnad eftersom det gör att den här triologin fortfarande lever och kan bli något spektakulärt i slutändan.
Det som gör den här filmen så underhållande är Laurence R. Harvey som spelar den gravt sjuka Martin. Han gör sin roll så trovärdig och den får ett extra djup när vi som tittare får följa med hem till Martins moder och se den bedrövliga tillvaron. Dessutom får vi några återblickar hos Martin om sin uppväxt som verkar varit rena tortyren. Så vi får några korn av vad som skapat denna psykopat men inte så pass mycket att det gör att vi slutar tänka själva. Det är nästan ingen dialog vilket är skönt i det här fallet. Det visuella ger en så mycket att det inte behövs någon dialog överhuvudtaget. Sedan är det filmat i svartvit (hur kan folk bli upprörda över något sådant?) av vad jag gissar en enda anledning för det finns en sekvens i slutet av filmen där vi får se färgen brun. Ja ni får gissa vad som kan vara brunfärgat i en film om mänskliga tusenfotingar.
Filmen är obehaglig men långt ifrån att klassas som världens äckligaste eller sjukaste. Men karaktären Martin har redan för mig blivit en personlig favoritpsykopat. Att han återkommer i den tredje filmen räcker för att jag väntar spänt på och se vad Tom Six kan göra den här gången. Men att det ska överträffa till exempel Lucifer Valentines filmer är något som vi redan nu kan släppa och låta filmen hamna i ett eget fack istället.
Om vi börjar med den första filmen som släpptes 2009 så fick den ett enormt utrymme i media. Det var världens äckligaste film någosin, recensenter hävdade att de aldrig någonsin sett något så hemskt och hur långt kan man gå inom filmskapandet innan gränsen är nådd? Rubriksättningen såg ut som under moralpanikens glansår med Siewert Öhholm i spetsen men tyvärr fanns det ingen annan som reagerade den här gången. Och det förstår jag också för om man sätter ribban "världens äckligaste film" då finns det en övervägande risk att många fanatiker snabbt räknar upp listan i huvudet på deras fem äckligaste filmer. Det gjorde även jag och direkt började jag grubbla över titlar som "Cannibal Holocaust", "Nekromantik"; "August Underground-triologin", "Guinea Pig-serien", vilken Lucifer Valentine-film som helst och många fler som är sjuka och äckliga filmer. Tanken på att "The Human Centipede" skulle sätta sig över alla dessa filmer gav en rysningar (i den lilla tro att det var sant).
Med det som grund var det spänt när jag väl tog tag i det och kollade på filmen och gäsp vad var det här? Det var en sjuk idé men inte sjukare än att en person delar kropp med en fluga eller en galen doktor som gräver upp likdelar för att sätta ihop en ny människa och ge den liv åter. Det fanns inte ett spår av obehag för min del och filmen var i mitt tycke rätt tråkig i alla lägen. Att den skulle leva upp till den äckligaste någonsin förstod jag så klart innan att det skulle den inte klara av men att den inte ens försökte kvala in sig på topp hundra av värsta filmerna som gjort förvånade mig.
Så krutet blev rätt vått och mitt intresse för en uppföljare blev ganska svalt. Jag följde trots det mediabevakningen som åter igen försökte få den andra delen till en av världens äckligaste. Den blev till och med stoppad i en rad olika länder där bland fanns Storbritannien. Hade de bara fått nog av Tom Six eller var den här så sjuk att det inte är värt att sätta ut i handeln?
När det väl var dags att se "The Human Centipede 2 - Full Sequence" var förhoppningarna mycket låga för att det skulle kunna vara något som fick mig upprörd eller äcklad. Jag gissar på att det fanns många som tittade på uppföljaren i tron att de hade överlevt världens äckligaste film och då skulle den här bli en baggis. Men döm om min förvåning när filmen kom igång. Det här var vad jag egentligen hade förväntat mig av den första filmen som faktiskt får sin existens uppkört någonstans av uppföljaren. Jag har märkt att många är grymt upprörda över att Tom Six gjorde på det sättet men för mig var det bara en lättnad eftersom det gör att den här triologin fortfarande lever och kan bli något spektakulärt i slutändan.
Det som gör den här filmen så underhållande är Laurence R. Harvey som spelar den gravt sjuka Martin. Han gör sin roll så trovärdig och den får ett extra djup när vi som tittare får följa med hem till Martins moder och se den bedrövliga tillvaron. Dessutom får vi några återblickar hos Martin om sin uppväxt som verkar varit rena tortyren. Så vi får några korn av vad som skapat denna psykopat men inte så pass mycket att det gör att vi slutar tänka själva. Det är nästan ingen dialog vilket är skönt i det här fallet. Det visuella ger en så mycket att det inte behövs någon dialog överhuvudtaget. Sedan är det filmat i svartvit (hur kan folk bli upprörda över något sådant?) av vad jag gissar en enda anledning för det finns en sekvens i slutet av filmen där vi får se färgen brun. Ja ni får gissa vad som kan vara brunfärgat i en film om mänskliga tusenfotingar.
Filmen är obehaglig men långt ifrån att klassas som världens äckligaste eller sjukaste. Men karaktären Martin har redan för mig blivit en personlig favoritpsykopat. Att han återkommer i den tredje filmen räcker för att jag väntar spänt på och se vad Tom Six kan göra den här gången. Men att det ska överträffa till exempel Lucifer Valentines filmer är något som vi redan nu kan släppa och låta filmen hamna i ett eget fack istället.
Kommentarer
Trackback
